Landskapets förutsättningar
Kratte masugn ligger i norra delen av en smal sjö. Hyttan uppfördes vid ett 25 meter högt vattenfall vid sjöns utlopp mot norr. Fallets kraft behövdes för att driva det vattenhjul som i sin tur drev masugnens blåsbälgar. Naturen gav goda förutsättningar för järntillverkning. Berggrunden innehöll järnmalm och det fanns gott om skog som gav det träkol som krävdes i tackjärnsproduktionen. Kratten drev även ett jordbruk som under 1800-talet ansågs var ett mönster för den övriga trakten. I omgivningarna fanns bostadshus för hyttfolk, dagsverkare och kolare.
Hyttan
Redan under 1500-talet fanns en liten stångjärnshammare som drevs av bergsmän på platsen. Vid mitten av 1600-talet köpte ägaren till Hammarby bruk andelar i hammaren vid Kratten. Omkring år 1672 uppfördes en masugn i Kratten som kom att leverera tackjärn till brukshammaren i Hammarby. Den gamla stångjärnshammaren vid Kratten stod länge och förföll och revs slutligen 1730. Samtidigt byggdes masugnen om och fick en betydligt större kapacitet än tidigare. I samband med att en ny effektivare smidesmetod, det s k lancashiresmidet infördes i Hammarby behövde man även öka tackjärnsproduktionen. En ny modern hytta uppfördes 1854. Efter en intensiv period lades verksamheten ned 1881 och masugnen revs 1894.
Goda tider
År 1763 ärvde brukspatronen i Hofors, J F Petre, Hammarby bruk med Kratte masugn. Släkten Petre kom att äga Kratten i drygt hundra år. Under denna tid utvecklades anläggningen mycket och en herrgårdsbyggnad uppfördes 1858 – 1860. En vacker park anlades med välskötta planteringar och promenadvägar. Jord- och skogsbruket började drivas på ett modernt och rationellt sätt En skola hade inrättats och en lärare fanns på plats. Under 1870-talet levde ca 200 personer på Kratte och varje stuga var bebodd.
Kratten under 1900-talet
De goda tiderna kom inta vara så länge och man försatte Hofors-Hammarby AB i konkurs, därefter blev Stockholm Enskildas Bank ny ägare. Järnhanteringen koncentrerades till Hofors bruk och 1881 lades driften vid Kratte masugn ned för gott. En ny kort blomstringstid upplevde Kratten under A F Nilssons tid. Han köpte egendomen 1894 och byggde två år senare en såg. Jordbruket drevs fortfarande och i det stora stallet fanns 35 kor och 24 hästar. Sågen lades ned 1914. Efter denna period bytte egendomen ägare flera gånger och förföll mer och mer. På 1930-talet bodde enbart tre personer kvar.
Kursgård
År 1944 köper Skogsvårdsstyrelsen hela egendomen och anlägger en skogsvårdsskola på platsen. Herrgården och den s k Storgården, som tidigare varit arbetarbostad renoveras. På det gamla stallets plats uppför man bostäder och undervisningslokaler. År 1951 byggs det gamla våghuset av slaggsten om till kyrksal, den nuvarande Jernsalen. Skogsutbildningen flyttar till Ljusdal 1976 och två år senare köper Gävle kommun anläggningen för att använda den som kursgård.
Järnmalmen
Järnmalmen från gruvorna smältes i masugnen eller hyttan, som den också kallades. Malmen rostades först för att driva ut vatten, kolsyra och svavel. Sedan krossades den i mindre bitar. På masugnskransen den översta delen av masugnen, blandades malmen med kalk och träkol i bestämda mängder. När malmen sjönk ned genom elden i masugnspipan smältes föroreningar bort och omvandlades till slagg. Det rinnande järnet göts till tackjärn. Det färdiga tackjärnet hade för hör hög kolhalt för att vara smidbart. Vid stångjärnshammaren hettades järnet upp på nytt i en härd och bearbetades under en hammare för att minska kolhalten. Slutligen slogs järnet ut under hammaren till den färdiga produkten, stångjärnet.

Källa: Skylt på plats

Karta över Kratte Masugn